Era mest sparade texter


Spara-knappen på instagram. Hur tacksam är man inte för denna funktion? Jag har säkert sparat tusen inspirerande bilder och texter där. Därför slog det mig: varför inte titta på vilka texter ni har sparat från min instagram?

För det första, tack! Tack för att ni sparar det jag skriver, känns så fint att veta att mina texter kommer till användning. För det andra: låt mig presentera sju av era sparade favoriter.



Det är en mörk kväll i december när ni pratar. Hon radar upp platser du bör undvika när stegen tar dig hem om natten. Under stunder du knyter näven i fickan och skyndar så fort du ser honom. Han med luva intill gatlampan vid korsningen. Han som egentligen är oskyldig. Du som är kvinna och vill känna en viss typ av säkerhet, som inte vågar ta risken när klockan slår tre.

För det sker, otryggheten och tårarna. Var och varannan dag. En efter en. Kvinnors liv skördas mitt framför ögonen på dig. Det rapporteras frekvent i våra medier, etsar sig fast på näthinnan. Vridningen i magen har blivit vardag när du läser rubrikerna. Hur fingrarna inte längre räcker till eller hinner ikapp en växande orättvisa.

Det är fel på världen skriker du - ingen lyssnar. Röster tystas och jorden fortsätter snurra. Mittemellan me too och mord finns du, trampar vatten mot rätt riktning. Faller isär när du läser om unga kvinnors vars själ har lämnat för tidigt. Rasar samman när hon du känner inte orkar eller ser meningen i att berätta.

Kanske är det därför du knyter näven i fickan på väg hem en lördagsnatt. Kanske är det därför du undviker den park alla kallar för "våldtäktsparken". Kanske är det därför du anpassar dig till en uppmuntrad säkerhet.



Tisdagsfundering 25/6: Jag står i bikini och diskar i takt till maggio. Tänker att livet är inte så jädra dumt ändå. Här dansar jag omkring och får leva på ostmackor om jag vill. Ibland står tvättstället kvar, även om kläderna torkat för längesen. Och då och då ligger disken orörd i dagar.

Gubben som sa att man inte får vara ego, han hade fel. Alla långtidspar som undrar hur man egentligen orkar leva själv, missade poängen. För att singel betyder inte ensam, själv eller lika med tom. Det handlar om att lära känna sig själv, innan man lär känna någon annan.

Och det är precis det man gör. Ibland under beredning av matlådor i ett stökigt kök, ibland i tomheten efter en utekväll och ibland framför spegeln innan läggdags. Man dansar för sig själv, för att en dag - om fem, tio år - kanske dela ett stök med någon som får hjärtat att volta. Under tiden lär man känna sitt ego, från topp till tå under en livlig maggiolåt.



Livet är skört. Vi får höra det hela tiden, ändå låter vi dagarna dansa förbi. Tror oss veta att allt finns kvar imorgon. Ingen brådska, tänker "en annan dag". En annan dag kommer inte alltid.

Mitt emellan förnekelse och insikt faller vi isär. Med hjärtat i handen står vi på en öde parkering, önskar oss livets tidsmaskin. Ett febrilt sökande i hur man ställer allt till rätta. Vi hittar aldrig manualen och upprepar "det skulle ju aldrig hända mig" likt ett smaklöst mantra.

Kanske bör vi omfamna detta klyschiga och magra citat. Våga säga vad vi faktiskt känner - när vi känner. Sluta vänta och börja göra. Låta "en annan dag" bli till idag. Att inte ta någon eller något för givet.



Det är väl egentligen den bekväma biten man längtar till. När man fiser framför varandra och lagar tacos på tisdagar. Då man vågar skratta likt en gris och slutar hålla in magen. Att våga vara konstig men äkta. Det är väl egentligen det man längtar till.



Svettiga kroppar, packade sillar och blinkande lampor. Alla sjunger med samma hesa röster natten ut och ingen vill hem. Jag står i mitten av måndagens dansgolv, lever på kvällens berusning.

En kille med vit skjorta vinkar till mig och jag tänker wow, kanske är det nu jag hittar han med stort H. Mannen i mitt liv. Snubben jag kommer köpa villa och familjebil med. Med andra ord: en charmig kille i sina bästa år. Så jag slänger armarna i luften, vickar på höften och glider fram till honom. Snyggt, då kör vi Tessan, på med ditt allra bästa dansgolvs-leende.

Låt mig presentera - ja vi kan kalla honom Carl. Carl är en snubbe med svajigt stylat hår, lagom lång och har glimten i ögat, kanske rent ut sagt en svärmorsdröm. Han står där och ler finurligt, lutar sig över podiet och öppnar munnen. Det är nu det händer. Det är nu har tar mig med storm. Amors pilar se hit! "Du följer med mig sen. Jag har ett hotellrum här i Tylösand". Vänta, vänta, vänta. Sakta i backarna svärmors-Carl. Ta ett chillpill och tryck på paus. Ursäkta? Jag är i chock. Mina drömmars man rök upp i spillror. Kapush. Zero. Nada. Han finns inte mer. Den här herren har alltså bestämt att jag - Tess - ska med honom upp till ett hotellrum denna måndagsnatt.

Har det att göra med en "kvart i tre" desperation, kanske ren hybris eller för mycket luft? Ingen vet. Men på något sätt lyckas snubbar på krogen uppfatta ett leende eller samtal, som en biljett hem. Likaså finns en tanke bakom varenda kläm på rumpan under en Beyonce låt, att det - på något självklart vis - ska få oss att smälta likt smör i solsken. Ja för mumsfilibaba med en svettig hand på röven va?

Sakta men säkert avlägsnar jag mig från Carl, den maskerade svärmorsdrömmen. Jag fortsätter in i djungeln av blinkande människokroppar, skriksjunger till Avicii och fuldansar. I en trång buss på väg hem känner jag mig nöjd, för att allt jag vet är att jag ska få sova i min säng och äta frukost på soffan - utan svärmors-Carl.



Jag var sjutton när jag gjorde en spellista fylld av Belle & Sebastian. Hopplöst tonårskär och bekymrad över min finniga panna. Dagarna gick ut på att skratta på mattelektioner och undra över livet. Och problem var inte bara problem, det var undergångar. Någon grät på en fest, en annan slängde vodka på nylagd asfalt och en tredje fick sin första kyss av propellertungan.

Det här är alltså livet tänkte jag. Ett melodrama där allt spelar roll tusen år framåt. Men så växte man upp, blev en sån som handlar mat till sig själv och inser att det blir som det blir. Ibland glömmer man stänga gylfen och andra gånger bjuder man på den allsång som äger rum i bilen framför ett rödljus. Kanske kan vi klyschigt nog kalla det årens charm och klumpighet. I slutet lära oss att inte allt behöver vara liv eller död.



Skål för alla kvällar man håller handen i fickan. För han som är hennes bubblande vin. För kvinnan som inte längre tvivlar. Alla små stunder som gör en lika lycklig som mellanstadienivå, varm oboy och ostmackor. Skål för allt sånt.



Som vanligt hittar ni mig på @tessjohans på instagram! Försöker dela med mig av allt möjligt i både text och bild. Som en mini-blogg.

Om det är något ämne ni vill att jag ska skriva om, släng in en kommentar. Jag vill veta vad som betyder för er!


#nouw #nouwinspo #bestofnouw #skriverier #skriva #texter #insta #instagram #journalistik

Gillar

Kommentarer

Kamilaabdullah
Kamilaabdullah,
Men åh så himla fina bilder och texter!! Vad du inspirerar! <3
nouw.com/kamilaabdullah
Tessjohans
Tessjohans,
Åh tack så mycket, värmer otroligt! <3
nouw.com/tessjohans
feliciaidachristina
feliciaidachristina,
Så otroligt bra på att skriva, tappar hakan hela tiden! <3
nouw.com/feliciaidachristina
Tessjohans
Tessjohans,
Åh tusen tack, värmer så att få höra! <3
nouw.com/tessjohans
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229